etthundradagarenutmaning

En sommar senare så är jag tillbaka. Sommaren kan summeras med orden, jobb, sol, kriminalromaner, ångest, minus åtta kilo, tennis...typ..
Efter att ha svettats i ett kök en och en halv månad i sommar så var inte direkt motivationen för att plugga på topp när man återvände till halmstad efter 52 dagar i en kappsäck. Men efter ett par seeega veckor börjar livsandarna återvända, eller så är det helt enkelt så att jag gett mig fan på att inte gräva ner mig denna hösten. Finns bara en väg att gå nu och det är mot dubbla examen. Hade egentligen tänkt att denna terminen skulle bli min sista och att jag sedan skulle styra flyttlasset mot Götet men just nu så känns det som att det får bli även en vårtermin här nere och en eventuell magisterexamen som avslutning på fyra års studier, skulle kännas rätt vrickat att inte utnytja den möjligheten när den faktiskt finns inom räckhåll, förbättrar väl dessutom chansen för att jag ska slippa spendera åren fram till pension i nåt svettigt kök. Så nu är det full fart framåt som gäller, inget tycka synd om mig själv och ligga på soffan vecka ut och vecka in. Ska ge fan i att hela tiden jämföra mig själv med andra också, dem lyckas på sina villkor jag måste lyckas på mina så det så!
Så hösten innebär alltså två c-uppsatser som ska klaras av och ett hälsosamt leverne som krydda på det. Nu när kroppen äntligen minskat i omfång igen så skulle det ju kännas fantastiskt idiotiskt att inte ta vara på det och fortsätta krympa.



Fridens liljor!