On and on it seems to go...
Arbetsveckan är då äntligen slut efter vad som kan betecknas som en arbetsmässig jävla skräpdag med söndersparkade knäckekartonger, vredesutbrott dryga gäster o en Anders totalt ur slag...
Blev en trip till sthlm o besök hos kusin o mas för titt på lilla Ida söt som få:) Var himla trevkligt att träffa dem igen känns som det var evigheter sen. Får bli en Leksand trip i sommar:)
Bromsarna på bilen skrapar satan nu men på torsdag är nya på ingång så det blir till att bromsa försiktigt tills dess:P
Grönan imorgon ska bli MYCKET skoj blir nog en häääärlig dag i glatt sällskap:)
Är i stort sett av med the chestpains nu, känns bara som ett blåmärke efter att ha blivit slagen typ så jag blåser faran över för denna gång men det kryper ändå en smula i kroppen på mig...
Jag undrar hur dum jag framstår mot andra människor egentligen..alltså inte elak dum utan trög dum..I princip alla jag berättat för om min score på högskoleprovet har reagerat med en sån förvåning över att jag har en hjärna att det börjat få mig o haja till..framstår jag verkligen som en obildad loser, har jag en för bra självbild av mig själv..eller vänta nu det har jag ju inte:P Visst jag blev oxå lite överraskad att det var såå bra men ändå..kan i vissa fall inte låta bli att känna mig lite...hmmm..i brist på bättre ord...sågad:P
Det är något som inte stämmer just nu...känner mig mer o mer nedstämd o som min brother in arms Jaymzh påpekade så är ju det här "mina"månader det är under den här perioden på året jag ska glänsa o verkligen komma till min fulla rätt men...ja just det...men...det stör mig...det stör mig satan...o det känns såååå sent att ändra på det nu...tror inte jag kan ändra på det nu...får stå mitt kast....men det är ett dåligt kast...
Hmmm...hopp i säng nu...
Uppfattningen att du skulle ses som dumtrög är rent befängd! Här återfinner vi ett klart fall av Sävströmskt självförtroende-harakiri där en stämning i tiden (du känner dig allmänt nere, inget är speciellt kul, det är för långt till sommar & semester) påverkar en ovanlig situtation för både dig och de du möter. Hur många gånger har du skrivit HP? Hur många av dem du träffar har skrivit det och hur bra var i så fall deras resultat? Det finns en rad andra faktorer än att folk enbart utgår ifrån att du är dumtrög. Vidare måste jag understryka att för en förstagångsskrivare, utan litterär vana att tala om, som inte suttit i skolbänk på tio år...så är 1.4 väldigt, väldigt bra! Så, ingen Forrest Gump-varning från Uppsala.
Det hänger mycket på kroppen när jag läser det du skriver och det kan jag förstå. Du har haft uppförsbacke ett bra tag nu, men å andra sidan verkar du träna mer än någonsin? Jag tror helt enkelt att du behöver get the fuck out of dodge, dra från stan och skapa dig en helt ny tillvaro på en annan ort. Ingen förhistoria med någon, ingen som vet ett skit om du inte berättar det, lugn och ro och helt andra saker att sysselsätta dig med. Under en låååång period. Att stå mitt i skiten kan vara fördelaktigt ibland då man vet vad det är, hur man ska handskas med det och sedermera ta sig ur det men oftast är det bara jävligt skönt att dra ifrån det och starta på nytt.
Om inget annat hjälper så finns alltid världens absolut bästa terapiskiva att tillgå - St.Anger!
"Who's in charge of my head today
Dancin' devils in angels way
It's my time now
it's my time now
it's my time...
it's my time...
Look out motherfuckers here i come
I'm gonna make my head my home
The sons of bitches tried to take my head
Tried to make me someone else instead"
Respekt!
