etthundradagarenutmaning

Onsdag kväll, sitter nere vid Östra stranden o blickar ut över havet. Det är en konstig blandning av ensamhet, saknad,oro o nyfikenhet som går genom kroppen. Har ju liksom vänt blad nu, ska börja på ett nytt kapitel i mitt liv där jag innerligt hoppas att delar av det gamla ändå kommer ingå(ni vet vilka ni är o utan er skulle jag inte vara här:)) Känns micket skumt detta all trötthet i kropp o hjärna förvandlar den till mos o det blir svårt att sätta på pränt vad det egentligen är man känner o vill...
Ska försöka få mig lite sömn i natt för första gången på jag vet inte när.
Största kramar till er alla o en extra Barbakram till Lökis